Gud vad jag är less på matlagning alltså

Det var längesedan jag vet. Sjukt längesedan. Men jag har bara inte förmått mig. Min lust att laga mat är helt borta just nu. Dessutom måste det gå så jävla fort varje gång att jag glömmer bort att dokumentera. Men jag har inte glömt bort er kära läsare. Jag återkommer.

Så länge får ni ett recept på en skitsnabb sås som passar bra till fiskpinnar och potatis. Barnvänlig är den också.

Du behöver filmjölk, senap, bostongurka (bosten som vi brukar skoja) och majonäs.

Bland en stor mängd fil med mindre mängder senap, bosten och majonäs – klart!

Lycka till. Glöm inte att tvätta händerna. Influensatider råder.

Lax à la chèvre – fettfirre som heter duga

Chèvre är i grund och botten en råvara för lyxlirare. Men i bland händer det att den dyker upp på reahyllan (eller att du vill straffa dig själv och därför handlar alldeles för dyr mat). Just den här dagen råkar du ha en bit i kylen som bara ligger där och tigger om att bli uppäten. Och varför låta den lida i onödan?

Frågan är bara vad du ska lägga under den. Osten alltså.

En vän, vi kan kalla honom JJ, tog på sig att lösa problemet för Carl Andreas räkning. Han tänkte: Varför inte låta geten i chèvren (mjölken alltså, getmjölken) möta ett annat djur? Ett djur från ett annat element. Typ havet.

Sagt och gjort. JJ brassade på plattan, den stora, för att få plats med grillpannan (jojomensan) och dunkade sedan i en fet bit laxrackare. Sedan på med bastanta skivor chèvre som fick hasa sig ner (nästan flyta ner) mellan fibrerna på den hårt stekta firren. Vilken omgång den fick. Helt sabbad av allt gott som hamnade ovanpå den.

Varken du eller jag är förvånad. Det blev succé. Som det brukar när två goda grejer korsas med varandra under inflytande av stor hetta.

Kolla själva. Vilken rätt.

Det är inte lök som ligger på laxen, det är get. Getost.

Servera med råris eller hirs.