Du bläddrar just nu i kategoriarkivet för ‘politisk mat’
På bilden ser du en kopp kaffe och… ja vad är det? Det smakar socker och bark och påminner om någon sorts organisk produkt.
En kort sammanfattning av denna anrättning: ett straff. Som ett slag i gomseglet.
Tänk att bli placerad i fängsligt förvar och vara tvungen att äta denna skabbiga bajskorv till kaka i resten av ditt liv. Då snackar vi straff. Helvete i satans fontanell vad äckligt.
En CIA-agent till en annan:
- Vad ska du äta till middag i dag?
- L’Assange.
Läser i senaste numret av magasinet Neo att Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund är ett fan av (upptäckte ni ordleken?) fett och alkohol. Jo, det är sant.
Citat: ”Det finns naturligtvis personer som säger att det inte finns någon fördel med alkohol, men de allra flesta konstaterar ändå att fett och alkohol är smakbärare som förhöjer en måltid.”
Smakbärare? Fettet, absolut. Alkoholen däremot tar de flesta nog till för att känna lite gud i brallan.
Men den egentligen grejen är att Hägglund luras. Han är varken fett eller alkokramare. (Han följer en strikt diet och låter bli både bullar och borsten). Däremot är han intresserad av att du och jag och alla andra flöjtar därute ska tro att KD består av ett gäng sköna lirare som drar lika många vitsar på östgötska som Hägglund själv gör och som gärna ägnar sig åt fest och skörlevnad när anden (hoppla, en till) faller på.
Jag säger: Sluta luras Göran och jag bjuder över dig på punkgryta any day. Det är värsta smalmaten. Du kan få silverte och mosad banan till dessert om du vill.
Foto: Kristdemokraterna
Har du dåligt samvete för att du gör pannkakor på mjölk, mjöl och ägg utan kravmärkning till barnen ibland?
Lägg av.
Kolla vad Barack Obama bjuder sin familj på när han får tid att stå en kvart i köket.
Superhotat djur och vitt vitt brötschen!
För att inte tala om delfinerna.
Hamburgare är egentligen en rätt för folk som David Cameron, men det hindrar ju ingen (dig) från att vilja trycka i dig ett par burgarpajsare ibland.
Så här gör du för att förvandla ett kvarts kilo mald ko till fem skivor stekt ko som du sedan begraver mellan två bröd (eller egentligen i ett bröd, delat i två. Jaja, ni fattar).
Börja med att salta och peppra lite på kon.
Fick ett halvt kilo ekoko för 30 spänn. Värsta fynd.
Kvarn är helt onödigt men det gjorde bilden mer sexuell.
Här har du gjort halva jobbet. Nu ska bara blanda och steka.
Gör bollar som du smäller till ordentligt. Gör dem så stora och platta du kan, det är helt ofattbart vad de drar ihop sig i pannan.
Sen steker du på hög värme. Typ fyra minuter på varje sida. När det börjar bli grått i kanten är det dags att vända.
Ah, perfekt. Dags att slå runt.
Klara att dränkas i ketchup.
Ja, så var det klart att äta. Det tog typ en kvart eller något. Alldeles för lätt.
Mustigt, fullödigt, en helt vanställd ko.
Snyggt?
Javisst.
Gott? Ingen aning.
Det är snart val. Vänta er mer av den här varan i mediebruset: Mat som väljarbete.
En snabb googlerunda avslöjar vad ledarna för de sju största partierna helst väljer att lägga på tallriken. Eller rättare sagt, vad de helst säger att de lägger på tallriken.
Om Fredrik Reinfeldt (M) äter oftast i jobbmatsalen men om han får välja helt själv äter han helst asiatiskt till lunch. Favoriträtten är korvgryta. Och när det kommer till akoholhaltig dryck går en kall öl alltid framför drinkar.
Mona Sahlin (S) är mer av en läckergom. Hon lagar i och för sig mycket mat själv och då blir det gärna pasta, wokat och vanlig husmanskost. Potatisbullar med fläsk och grytor är också gott, säger hon, men det allra bästa är kalvlever med bacon och kapris! Jo, det är säkert. Favoritdrinken stavas spanskt bubbel.
Maria Wetterstrands (MP) älskar pasta och pizza. Favoritråvara är ekologiska ägg och hon väljer popcorn när det dags att återställa kroppen efter en redig fylla. Men det kan inte bli så ofta, hennes favvogrej på Systemet är alkofri öl.
Före detta militären Jan Björklund (FP) är inne på skolmat. Han säger att han gillar det han får. Varje gång. Jojo.
Göran Hägglund (KD) gillar italienskt och gi-mat när han lagade mat med Ica-kuriren inför förra valet blev det pilgrimsmusslor.
Maud Olofsson (C) lagade enbärssik för samma tidning men när Sveriges Radio frågar är det äppelfläsk som gäller. Äppelfläsk, känn bara på namnet.
Lars Ohly (V) då? Fisk i ugnen (torsk helst) med Staropramen till. Favoritråvaran må vara blek taggsvamp men när det var dags att leka i Kockduellen blev det stekt sidfläsk med ljummen potatissallad och skivad tryffel i stället.
Vad säger allt det här då? Jo, att partiledarnas matval (som görs i offentlighetens ljus) är noga uttänkta. De måste stämma överens med partiledarens approach i övrigt. Maten måste tilltala rätt väljargrupp. Det här vill de utstråla med sina matvanor:
Fredrik Reinfeldt (M): Jag är en mycket vanlig människa, till och med vanligare än Mona Sahlin. Jag har inget behov av att visa att jag har pengar. Mycket pengar.
Mona Sahlin (S): Jag är som folk ute i landet är mest men tillräckligt fräsig för att tilltala även rika stockholmare.
Maria Wetterstrand (MP): I talk the talk, I walk the walk. Dessutom är jag en ordentlig och regeringsduglig person som inte svävar ut i onödan.
Jan Björklund (FP: Ungjävlarna är bortskämda. Skolmaten är god.
Göran Hägglund (KD): Jag är intressant: Jag lovar. Det italienska representerar synen på familjen. Mor lagar mat, far tömmer alla fat.
Maud Olofsson (C): Vad är mer lantbrukaraktigt än fläsk. Äppeldetaljen visar att hon kan laga mat och har (god) smak trots sitt vurmande för bönder,
Lars Ohly (V): Jag är allt som Fredrik Reinfeldt inte är. Att han också råkar gilla bärs är inte mitt fel.
Men Peter Eriksson då? undrar du.
Vem sade du? svarar jag.
Senaste kommentarerna