När jag var en liten (blod)palt och bodde i en koja i skogen och var allmänt rädd bestämde sig mina päron (sjukt passande smeknamn) för att skaffa ett husdjur. Förlåt, jag menar ett dagbarn.

Vi kan kalla honom Mathias.

Det blev ju hej och hopp och krig på en gång. Han var ju något så jävla envis den där nämligen. Mycket handlade om mat vill jag minnas (jag inte bara vill minnas, jag minns!) att det var så.

Och nu kommer vi till poängen med det dagens (lök)hack. Hur man äter knäckebröd. Eller rättare, hur man bäst anrättar ett knäckebröd för att sedan äta det. Med andra ord (för er som är trögare än genomsnittet): HUR MAN BRER!

image

Att bre (breda, brett, bruttit?) en hård macka är lättare gjort än sagt. Den här Mathias envisades med att den rätta sidan är den storhålade. Och det kan man ju tro. Eftersom det fastnar mer smör då. Och smör är ju gott. Och vem vill hålla på och snåla med smöret? (Eller med Filadelfiaosten som bildexemplet visar). Ingen vill vara en snåltratt eller en sovelns väktare.
Alltså: Det borde ju vara rätt eftersom det alltid är bättre att köra mycket än lite.

MEN! Inte i detta fall. Rätt svar (b)är det motsatta.

— Hur brer jag en knäckemacka? frågar du.

(Ja ja jag vet det tar tid men försöker bygga upp en stämning här bara).

= På sidan med små hål, den platta sidan, svarar jag.

För att vara nyttig? 

Ha ha ha.

Nej, för att då kan du trycka ut små smörmaskar på undersidan!

Fascinerande kunskap detta hör jag dig tänka nu.
Ja både fascinerade och användbar.

Inte för att du skulle sätta igång och slicka i dig de där fettormarna som ett barn (herregud hur skulle det se ut) utan för att det är viktigt hur mat ser ut.
En knäckemacka med smör- eller Bregottmaskar (eller veganalternativ om lyssnade på Earth Crisis -95 och är tuff) på undersidan ser helt enkelt bättre och mer (o)värdigt ut än en macka med alla delar på plats.

Låt maten löpa fritt! Låt den halka runt i både gom och panna. Låt den bete sig som slängiga fettslangar på undersidan av ett sportknäcke!

SÅ HÄR GÖR DU

1. Lägg knäckebiten på bordet.

2. Ta redigt med fett i bredbar konsistens (i detta fall funkar ej olja) på en kniv. Vass går bra. Slö går också bra.

3. Stryk på.

4. Lägg gärna på brunost. (Finns tyvärr ej med på bilden. Känns igen på färgen brun).

5. Tryck med finger på ostskivorna. VOILÀ! På baksidan blir det magi.

image

Tittut

Det är och år dagar sedan eder favoritcock (såg ni, edgy huh?) bjussade på läckra vardagsrätter och husfarstips här på bloggus maximus.

I dag är tiden mogen för en liten återkomst. Jag gillar ju inte att stila i onödan (jo, det gör jag visst) och vad passar då bättre än att kika fram igen genom att röra ihop en högklassig glace au four (aka glass å for, aka glass i ugnen, aka varm glass). Varför i helvete gjorde jag det!? Storbarnet i familjen (vi kan kalla om Yxan) ville ha det på sin födelsedag och eftersom alla typer av matintresse (nej inte alla typer men ni fattar vad jag menar) så är jag inte den som är den.

Det var till och med lättare än jag trodde. Alltså: s v i n l ä t t. Alldeles för lätt, som Slaktarn JJ skulle sagt.

Sorry jag hakar upp mig, vidare med det essentiella (oh vilket mustigt ord, är det ens svenskt?) vilket är: Matupplevelsen. Matupplevelsen glace au four.

Jag har ett enda minne kopplat till denna dessert och det är ett fint ett. Häng med nu.

Kameran rör sig över en skog, en åker och kommer fram till ett hus.

(Inzoomning)

I huset bor en man som heter Ivan och en kvinna som heter Maud. De har en son men han har flyttat ut. Det är festlig stämning här. De har nämligen besök av eder matbloggare (barn då) och hanses syskon och föräldrar. Det är fint hemma och Ivan och Maud. Inte alls som hemma hos undertecknad (där var det praktiskt) och det blir efterrätt utöver det vanliga denna festliga kväll minsann. Maud (å vad jag gillade henne, hade en liten crush på henne trots att hon var drygt 30 år äldre än mig) tog fram en grej ur ugnen som var något av det häftigaste jag någonsin hört talas om. Vad var detta häftiga?

(hmmmm tänka, tänka, vad heter nu det här inlägget nu igen)

JA! RÄTT! GLACE AU FOUR!

Å vilken grej. Det ångade, det var vackert att titta på (brunt men ändå) och det smakade…

<hopp tillbaka till nutiden>

Vi kommer tillbaka till smaken, det är ju inte det som är det primöra här (oj en till, katsching) oh nej det är att stila med stil.

SÅ HÄR GÖR DU

  1. Ta fram alla grejer du behöver: Ugn, bunke, form, visp, ingredienser (glass, ägg, socker, sockerkaksbotten). Vrid på ugnen såinihelvete varmt. 250 grader minst. Eller exakt, det gör du som du vill.
  2. Vispa ägg tre stycken om du är feg, fem om du är tuff. Blanda i lika många matskedar socker och vispa vispa vispa. Elvispen undviker du såklart. Den är för barn.
  3. Vispa.
  4. Vispa mer.

DSC_0030

5. Häll upp ett glas röskjut om du har något, ta en klunk, fortsätt vispa.

6. När du kan vända upp och ner på bunken utan att det vita fluffet (jag sa att det bara skulle var vitorna va?) är det klart.

7. Skär ut en bit sockerkaksbotten (försök gärna göra en rolig form, du har givetvis köpt färdig) och lägg en redig bit glass ovanpå. Sedan: Häll över fluffet så det blir som en kudde av gotter.

8. Kör in i ugnen exakt 4,5 minuter och voilà!

DSC_0032

GLASSÅFOR!

What an amazing thing. Glass med varm topping på sockerkaksbotten. Smaken är…

(kommer ni ihåg Maud och Ivan och första gången?)

… precis som jag minns den. Det smakar glass med varm topping på sockerkaksbotten.

Betyg: Perfekt.

 

 

20130922-200636.jpg

Det har langats käk. Utfodring. Fem tallrikar på bordet och ett par tre grytor och byttor med något mer eller mindre näringsmässigt i.
Pasta kanske. Någon sås kanske. Ketchup, varför inte och lite riven ost är inte fel. Kanske var det Gouda.

Gouda är för övrigt den bästa osten när det gäller namn på ostar. Den erbjuder ett ypperligt tillfälle att stila nämligen. Varför? Jo för att dess superlätta namn på svenska är skitkonstigt och roligt på originalspråket holländska. Ostens originalspråk alltså, Gouda är från Holland. Det är därför smaken påminner om tulpan (!).
Men skit i det, poängen jag rullar fram till är den här. Gouda uttalas Schaoda. Schaoda Schaoda Schaoda. Lätt nazistiskt och obehagligt men på samma gång trevligt i gommen. Särskilt om man drar ut på det: schschschschschschaoda!

Nåväl. När den där maten är nergjord och börjar anfrättas av inverta bacillusker är det dags för efterspelet. Le dish. Disken. Bra skit för den som vill fly barn och annat samkväm en stund och gillar att bli blöt om händerna.

Gör så här:

1. Töm diskmaskinen. Varför är den alltid full med ren disk när man ska använda den? Det är ett jävla helvete men så är det bara. Svär högt och plocka ur. Det är bara att göra. Gnäll är för barn.

2. Ställ in det smutsiga porslinet. Hårt. Så det låter och nästan går sönder. Däng ner besticken (vilket gör att det blir hål i den där korgen men men) och tryck in så många stora grejer som möjligt. (Överst, ovanpå glasen. Det blir inte så rent men du blir av med skiten).

3. Diska resten (nästan allt) för hand. Det är oundvikligt. Det blir alltid kvar något smutsigt bös där på spisen. Typ en bränd långpanna, en svinstressad kastrull och det där satans rivjärnet.

4. Lämna någon grej. Gärna en gryta eller ugnsfast form. Dels är det bra att de står och drar ett tag med vatten (som man säger) dels är det en viktig symbolhandling. Det är nämligen av yttersta vilt att aldrig göra helt klart. För vad har du för det? En halvtimme senare kommer ändå någon Gävlebo och ska ha macka (oftast du själv) och vad händer då? Jo det hamnar en nersölad smörkniv och en hyvel och ett halvurdrucket glas där och förstör allt det fina. Alltså, lämna något smutsigt från början. Köket tar aldrig paus. Diskbänken är ditt hem och i ditt hem ska du bo.

5. Gör en macka.

20130922-200625.jpg

20130917-213853.jpg

Lunchlådan. Du ställde in den i kylen på jobbet så fort du kom dit och sedan gjorde du allt för att glömma den. Det kanske fanns en tid i livet när du längtade till lunchlådan. Den tiden är inte nu. Här är vi nöjda med att ha fått med oss en lunchlåda överhuvudtaget. Innehållet… ja så länge det ligger något ätbart där i får vi betrakta det som mission completed.

Du släntrar ner i lunchbunkern lyckligt glömsk, rycker upp kylen, låter ögonen vandra över hylla efter hylla packad med lådor invirade i gamla Ica-kassar tills du till slut hittar din repiga plastpajsare med rött lock.

Du gläntar på locket och vad ser du? En perfekt komponerad låda bestående av ris med ris och några glömda vegbiffar som till stor del består av potatis. Utmärkt skrivbordsmat. Full med kolhydrater. Snygg att titta på. Välkryddad. INTE.

Inombords känner du depressionen plantera sig i magmunnen. Men vad är väl ett frö av Ågren, det är bara att gräva bort innan rötterna har fått fäste.
Så istället för melankolisk kultivering: födoämnesservering!
Närande! Billigt! Hemlagat!

Wow!

Gör så här:

1. En perfekt matlåda tar sin form redan vid packningstillfället. Den rutinerade har vett att lägga det göttaste (såsen, biffen, gojset, grytan, osten) i b-o-t-t-e-n på lådan och därefter utfyllnaden (pastan, riset, potatisen, barken).
Detta för att hela härligheten då kan smackas upp på en tallrik och hamna rättvänd! (Så jävla smart. Har tagit år att utveckla).

2. Glöm sallad och sås.

3. Väl i lunchrummet väljer du den vackraste tallriken du kan hitta (om chefen har en särskild, kanske med renar eller svanar eller så tar du den, det är du värd). Lägg upp.

4. Tuffa människor har inte mikro så på arbetsplatsen finns minst fyra att välja på. Ta den längst ner till vänster. (Egentligen är du skeptisk till mikrovågorna men vaffan Staffan, du är väl ingen chem trailist heller).

5. Berätta för dina kolleger både länge och väl om hur du jobbat i köket för att få en exakt likadan färg på de vegetariska biffarna som på riset.

Schmuck schmack.

20130915-075650.jpg

Det är lördag kväll och eftersom det innebär mindre planerade aktiviteter än vanligt ser du snabbt till att boka tvättstugan klockan sex. Du hade tänkt att laga något extra nyttigt och kanske till och med extra gott dagen till ära men nej, det ska du inte göra. Lördag betyder alltid skrik och skrän och barn som är onöjda trots (eller på grund av) deras slappa föräldrar som äntligen har tid (tror de, en villfarelse) att umgås lite extra med sina smartphones.
Räddningen är att gå ut, samt trycka i telningarna fika.
Straffet är att du kommer hem igen för sent (eftersom ingen vill gå in och börja bråka igen) och måste fixa middag snabbtsomfan.
Din partner, livskamrat, skilsmässokandidat kastar upp ett djärvt förslag: ”Take away!”
Take away, alla kockars värsta mardröm (officiellt alltså) och en räddare i nöden.
Okej, svarar du och går till köket för att laga något extra till ungarna. Det är livsfarligt att vänja de vid sådana excesser. Gör allt för att få dem att älska det vanliga!

Hamburgare till exempel. Färdiga frysta hamburgare. Två hårda sulor av vanvårdat och nergjort svin. Perfekt!
Men som mormor säger, ”man äter inte bara med munnen, man äter med ögonen också” så lägger du till en krispig skärböna.

Gör så här:

1. Stek hamburgarna i fedt. Glöm de en stund på spisen, res dig från soffan och vänd på dem när det börjar lukta bränt.

2. Ställ fram ketchup.

3. Koka upp vatten på högsta volym. Släng i två fingrar salt och däng ner en näve fryst skärböna, harikåvär alltså.

4. Servera allt när din partner, livskamrat, skilsmässokandidat kommer hem igen med hämtlådorna.

5. Se barnen vräka i sig indisk chilikyckling.

6. Släng hamburgarna.

7. Tvinga barnen äta bönorna.

20130915-075702.jpg

Den där skålen men kokt potatis har stått bra länge i kylen nu. Du vet den där med trasiga och lätt överkokta. Det är nu eller aldrig. Den ska fan ha. Ner med skiten i en bunke bara och ös på tänker jag.
Men eftersom detta är food blogging har jag förberett genom att också ta fram finaste kikärtan. Två små påsar som legat i den kallare varianten av vitvara (frysen alltså) är tinade och redo att förgöras. Krossas, mosas, snedbehandlas av stavmixer och blandas med de där sorgliga jordpäronen för att slutligen stekas i satans fedt.
Yum yum yum yum yum yum yum yum yum yum… d-e-l-i-c-i-o-u-s, som den intresseväckande (eller skrämmande märkliga) Mr Ryggsäck säger i det animerade barnprogrammet Dora – Upptäckaren.

Gör så här:

1. Krossa kikärtorna med våld eller mixer eller båda.

2. Rör ner potatisköttet. Blanda hårt.

3. Släng i något med smak och färg. Jag tog en kvarts röd paprika, en bit vitlök och basilikasmulor. Vanlig jävla gul lök är ju alltid det bästa men jag orkade fan inte skala skiten. Tog en buljongbit istället.

3. Peppra med peppar.

4. Kluttelutta lagoma kluttar i handen, klappa till och lägg ner i het panna med fedt. (Testa och var lite kockig genom att blanda rapsolja och smör, känns sjuuuuukt proffsigt).

5. Bränn vid lite och vänd. Samma sak på andra sidan och sedan är det klart.

Voila voila.

Servera med något fuktigt. Jag ger dig tre förslag:
• Gräddfil.
• Ketchup.
• Lingonsylt.

Gör ner. 20130912-203728.jpg
Gör rätt.
20130912-203742.jpg
Steeeeeeeeeek.
20130912-203758.jpg
Ät.
20130912-203808.jpg

20130910-184955.jpg
Du knallar hem från jobbet glad i hågen. Du har längtat efter att få hämta dina barn på förskolan hela arbetsdagen och äntligen är det dags. Du har gjort stora mentala planer på ett långkok med rotfrukter och hemmagjord bärnäs och kan knappt vänta på att få ställa dig vid spisen.
Nej nej nej så är det INTE!

Visst gillar du ungarna och det är ju skönt att få gå från jobbet men nej, det är ingen dans på halvtorn att leva la vida loca vardagslunk. Du kommer hem lite senare än tänkt (på grund av små människors önskan att förhandla om allting – en intressant läggning för övrigt) och sliter upp dörren till frysen. Där finns räddningen. Två lådor med f ä r d i g vegchili. Jo du hörde rätt f ä r d i g vegchili (som du lagat någon helg med för lite på schemat).

Så sjukt jävla skönt. Så sjukt jävla gott. Det enda du behöver göra är följande:

1. Häll de frysta klumparna i en kastrull med lite vatten i botten. Dra på volymen. Lägg på topplocket.

2. Koka ris. Två delar ris, fyra delar vatten. Ta lite salt om du bryr dig om smaken och lite socker om du är crazy.
Värme. Lock. När det kokar över är det varmt nog. Då kan du dra ner till ettan eller stänga av helt. Det beror främst på hur du hanterar elnotan.

3. Ställ fram. Sleva i gång.

Ha!
20130910-185013.jpg
Lilla riset där ja någonstans under vattnet. Yum yum yum yum yum yum yum… delicious!

20130910-185022.jpg
De frysta klumparna. Fria från både kött och näring. Typ.

20130908-202507.jpg

Jag fick en gåva i samband med min medelåldersdag. Det var en papperspåse full med finaste finkaffet i bönform. Fan så fint, tänkte jag och förträngde det faktum att bönor inte går att slänga direkt i den vanliga bryggaren. (Vilket hade varit det perfekta sättet att göra kaffe på. Bara ösa ner hela bönor i ett filter och voila voila en kopp Skånerost!)
Jag hittade den där påsen i går. Längst in i skåpet (det halvhöga) på en av hyllorna högst upp. Jag tänkte, you got to go now Påse, och ba klippte upp den.
Jag skulle provdricka ta mej tusan, även om jag varken har kaffekvarn eller mortel. Eller jo mortel har jag, vilket är tufft och bra på alla sätt men det går ju inte snabbt direkt och alla som är nere med koffeinet vet att när det ska vankas en köppaköpp ska det vankas satans jävla snabbt. Alltså, fuck mortel.

Istället: mixern, matlagningens motsvarighet till västra Sörmlands hembrännare.
Jag öste på en halv påse finkaffebönor och tryckte upp volymen på högsta. Vilket ljud! Vilket damm! Vilken aromexplosion!

Resultatet blev… grovt. Bra tänkte jag och bryggde på. Små eller stora korn gör väl ingen skillnad så länge det inte är svinstora vi snackar. Fem rågade skopor till två koppar vatten = borde vara perfekt. Trodde jag ja. Shit pommes frites vad fel jag hade.
Det blev ju fan VM I BLASK!!!
Smaken på finkaffe tenderar visserligen att ligga närmare citrus än tjära från början, men herre min Je, detta var ju fucking FRUKTSALLAD.

Vad tar ni med er hem efter detta ungdomar?

1. Låt bli finbönan och…
2. … låt mixern straffa det den straffar bäst: baljväxten.

Skål!

20130908-202523.jpg

Ta en kasse äpplen som du plockat från det allmänna (nåja, typ allmänna) trädet i parken nedanför eller som tiggt ihop av villakompisar. Ställ kassen på balkongen (eftersom det inte finns plats någon annanstans) och glöm bort alltihop i en vecka.

Hitta kassen.

Svär högt eller tyst inombords eftersom det som en gång var en kasse prima äpplen nu är en kasse med bubbliga och bruna.

Kasta hälften och börja om på nytt. Resten är ändå okej (om man skalar mycket).
 

Gör så här:

1. Gör ner återstående frukt i bitar. Tufffingar låter både skal och kärnhus vara kvar, vi andra skalar och tar bort.

2. Släng i kastrull med en skvätt vatten. Dra på full volym. Rör och begrunda ditt liv en stund.

3. Sänk värmen och låt småputtra lite. Kanske vill du ha lite socker i. Kanske vill du ha mycket.

4. När det ser ut som äppelkräm (äppelmos fast med lite mer bitar i) är det äppelkräm.

5. Lägg i tallrik. Häll på kall vätska som kan lägga sig runt krämön i mitten, exempelvis ovispad grädde eller sojamjölk.

6. Låt gomseglet ta vind.

 

Det är höst i almanackan. Det betyder självrannsakan och nya strikta rutiner. Som att gå igenom frysen och äta upp gamla grejer som bara inte kan ligga där längre. (Vilket är lättare sagt än gjort eftersom den hela tiden fylls på med nygammalt. Bara häromdagen langade jag in en alldeles för gammal lunchlåda där. Den hade stått i kylen i flera dagar och såg inte alls kul ut. I frysen såg den lite roligare ut dock).

Jaja, det jag hittade och som är värt att ägna en stund är de stora vita bönorna och plastburken men fryst krossad tomat (oklart varför den frysts eftersom det är varjedagsmat, men men, sådant händer).

Med lök och paprika blir det värsta strupfesten. Särskilt om du har tid att låta skiten koka i fem-sex timmar. Den vågade drar på allt på morgonen och låter det puttra försiktigt tills efter jobbet, men i detta hårt hållna samhälle låter vi bli, okej. I stället ser vi till att vara hemma från jobbet.

Till saken.

Gör så här:

1. Hacka löken hårt. Ta två om du har råd.

20130906-210624.jpg
2. Hacka den gröna paprikan (om du någon ska göra något annat än att slänga den i soporna är det detta).

3. Ös ner hacket i järngryta med het olja. Ta vitlök också. (Det gäller i stort sett alla recept. I stort sett).

20130906-210700.jpg
4. Fräs lite. Lyssna… När den låter mjuk öder du på med…

5. Det frysta tomatkrosset, buljongtärning och kanske någon gammal ört. Och glöm inte oljan. Utan fett blir det för smalt.

20130906-210739.jpg
6. Koka skitlänge. Tänk joggningstempo, inte hetslöpning.

20130906-210809.jpg
7. När du tröttnat häller du i bönorna du hittade och som är förkokta. (Att frysa okokta bönor är så sjukt färsking att jag inte ens tar med det i beräkningarna).

8. Rör. Med. Träslev. Eller. Med. Något. Annat.

9. Servera! Ät! Prisa freonet (eller ja, kanske inte freonet längre men vitvamarknaden).

Josåatt. Så går det till.

20130906-210838.jpg

Tidigare publicerat