You are currently browsing the category archive for the ‘råvaror’ category.
Den där skålen men kokt potatis har stått bra länge i kylen nu. Du vet den där med trasiga och lätt överkokta. Det är nu eller aldrig. Den ska fan ha. Ner med skiten i en bunke bara och ös på tänker jag.
Men eftersom detta är food blogging har jag förberett genom att också ta fram finaste kikärtan. Två små påsar som legat i den kallare varianten av vitvara (frysen alltså) är tinade och redo att förgöras. Krossas, mosas, snedbehandlas av stavmixer och blandas med de där sorgliga jordpäronen för att slutligen stekas i satans fedt.
Yum yum yum yum yum yum yum yum yum yum… d-e-l-i-c-i-o-u-s, som den intresseväckande (eller skrämmande märkliga) Mr Ryggsäck säger i det animerade barnprogrammet Dora – Upptäckaren.
Gör så här:
1. Krossa kikärtorna med våld eller mixer eller båda.
2. Rör ner potatisköttet. Blanda hårt.
3. Släng i något med smak och färg. Jag tog en kvarts röd paprika, en bit vitlök och basilikasmulor. Vanlig jävla gul lök är ju alltid det bästa men jag orkade fan inte skala skiten. Tog en buljongbit istället.
3. Peppra med peppar.
4. Kluttelutta lagoma kluttar i handen, klappa till och lägg ner i het panna med fedt. (Testa och var lite kockig genom att blanda rapsolja och smör, känns sjuuuuukt proffsigt).
5. Bränn vid lite och vänd. Samma sak på andra sidan och sedan är det klart.
Voila voila.
Servera med något fuktigt. Jag ger dig tre förslag:
• Gräddfil.
• Ketchup.
• Lingonsylt.
Gör ner. 
Gör rätt.
Steeeeeeeeeek.
Ät.
Jag fick en gåva i samband med min medelåldersdag. Det var en papperspåse full med finaste finkaffet i bönform. Fan så fint, tänkte jag och förträngde det faktum att bönor inte går att slänga direkt i den vanliga bryggaren. (Vilket hade varit det perfekta sättet att göra kaffe på. Bara ösa ner hela bönor i ett filter och voila voila en kopp Skånerost!)
Jag hittade den där påsen i går. Längst in i skåpet (det halvhöga) på en av hyllorna högst upp. Jag tänkte, you got to go now Påse, och ba klippte upp den.
Jag skulle provdricka ta mej tusan, även om jag varken har kaffekvarn eller mortel. Eller jo mortel har jag, vilket är tufft och bra på alla sätt men det går ju inte snabbt direkt och alla som är nere med koffeinet vet att när det ska vankas en köppaköpp ska det vankas satans jävla snabbt. Alltså, fuck mortel.
Istället: mixern, matlagningens motsvarighet till västra Sörmlands hembrännare.
Jag öste på en halv påse finkaffebönor och tryckte upp volymen på högsta. Vilket ljud! Vilket damm! Vilken aromexplosion!
Resultatet blev… grovt. Bra tänkte jag och bryggde på. Små eller stora korn gör väl ingen skillnad så länge det inte är svinstora vi snackar. Fem rågade skopor till två koppar vatten = borde vara perfekt. Trodde jag ja. Shit pommes frites vad fel jag hade.
Det blev ju fan VM I BLASK!!!
Smaken på finkaffe tenderar visserligen att ligga närmare citrus än tjära från början, men herre min Je, detta var ju fucking FRUKTSALLAD.
Vad tar ni med er hem efter detta ungdomar?
1. Låt bli finbönan och…
2. … låt mixern straffa det den straffar bäst: baljväxten.
Skål!
Det är ett aber med vitlökspressar. De är som regel för klena. De pallar inte trycket av… vitlök och extremt våld helt enkelt.
Grejen med vitlökspressar är att
1. De ska palla att pressa vitlöksklyftor med SKALET PÅ
2. för att då slipper man att stå där med diskborstspretarna i en förnedrande handling som går ut på att pilla bort intorkad vitlök i de där förbannat små hålen.
Se bildspel för övertydlighet.
Fräs. Alla snabbvegetariska lunchers bästa. Lägg till en rest med pasta, ris eller havregrynsgröt (nåja, inte hetaste alternativet men det går) och du har en hel måltid som tar tio rappa.
Grundregler.
1. Fräs består av rivna grönsaker, löken är okej att hacka.
2. Fräs består av minst tre olika sorters grönsaker (helst rotfrukter).
3. Fräs ska fräsas i stekpanna med fett. Tänk varm och mjuk råkost.
Jag gjorde så här:
1. Hackade löken våldsamt.
2. Rev ner en hård jävla morot i beståndsdelar.
3. Rev ner en gul beta, en så kallad gulbeta.
4. Fräste skiten utav helvete, stänkte i en buljongtärning och lite vatten och en rest med kräm fräsch.
Resultat:
Superjävlagott.
Du går till bageriet för att köpa ”ett gott matbröd”. Något annat än Icas skivade kartongbitat, något annat än Coops förföriskt förpackade jästfest och något annat än det spannmålstjonk du i bästa fall lyckas röra ihop en dag med för mycket tid.
Du betalar en ”ordentlig slant” för detta ”goda matbröd” och går hem med en känsla av lyx i tarmen.
Väl hemma, när det är dags att servera en måltid utöver det vanliga (eftersom du köpt ett ”gott matbröd) tar du fram stora vassa kniven, tar fram brödet ur påsen och möts av… EN LIMPA SOM BADAR I FUCKING MJÖÖÖÖÖL.
Det är en förbannelse att ”goda matbröd” alltid, a l l t i d, måste dammas på med en jävla massa mjöl. VADDÅ, TYCKER DU ATT MJÖL ÄR GOT ELLER BAGARJÄVEL!!!!???
Glöm den tanken. Mjöl är skitäckligt. Det fastnar i gommen och ger rysningar i den där punkten i skinkan när man tuggar på det. Uäk.
Så varför? varför? varför? varför? varför? som Moderat Likvidation sjöng, dammar du så med mjölet!? Det är inte fint, det är inte gott, det är inte… eh bra.
Sluta bara.
Jag lagade vegetarisk stroganoff tidigare ikväll men det var så djävulskt tråkigt att jag sket i att ta bilder och hela faan.
Då var det till och med roligare att koka gröt i morse. Vilken jävla gröt det blev förresten. Helt otippat hittade jag bara rågflingor i skåpet (havregrynen where did you go?) men det var ju bara bra. Jag ska aldrig mer koka havregrynsgröt. Råggröt is the shit asså. Grövre, snyggare och godare. Tre plus på raken. Dessutom blir den ännu maffigare än havrebrorsan när den torkar in i kastrullen (som du inte orkar diska innan du springer till jobbet). Helt omöjlig att få bort. Som intorkat trälim. You gotta love it.
Så, that means you all skiter i morgonfrallan och drar ihop en gryta råglim till frulle i morgon.
Gör så här:
1. Ta fram gryta. Häll i råg. Tre deciliter (så du är säker på att det blir över och fastnar i kastrullen).
2. Häll på dubbel mängd vatten, släng i lite salt och maxa elen i spisen.
3. Våldskoka under omrörning i tre och en halv minut.
4. Ät med vätska och sötma.
Olja i botten, annars blir det tråkigt. Ta mycket!
Jag såg Frozen river på tv i går. Där tvingas storebror i den ekonomiskt pressade familjen som filmen handlar om, göra popcornmiddag till sig och sin lillebror. Det är ingen kosthållning jag rekommenderar, även om det finns sämre (popcorn är fullt med kolhydrater), men det hela gjorde mig lite sugen.
Det är en rätt som kräver sin människa.
Det gäller att göra den på rätt sätt – annars kan du skita i det. Och med göra menar jag koka popcorn. Koka popcorn på spisen!Det är skitfarligt (jag har tuttat eld till följd av det en gång men sådana petitesser får inte hindra dig) riktiga popcorn kräver smällhet olja i kastrull. Det är bara tofflor som gör popcorn i mikro.
Gör så här:
1. Häll olja och några korn i en kastrull. Dra på maxvolym. Sätt på lock för helvetus, annars blir upplevelsen större än nödvändigt.
2. När det börjar smattra som värsta pangpangrullen häller du i resten av kulorna. När de täcker hela bottnen av kastrullen är det bra. Om det känns som det behövs mer olja – kör hårt.
Som musik.
3. Låt plattan köra på max en stund till. När det våldssmattrar igen drar du av elen till plattan men låter kornkoket stå kvar på efterhettan.
4. Lyssna och njut. Det blir som musik när de små liven till majs dunkar upp i locktacket och sedan ramlar ner i det vita frashavet därunder (jaja, skit i formuleringen, du fattar vad jag menar, aight!).
5. Allt är klart när det inte poppar längre.
Snüggt! Och gott.
6. Häll upp i snygg skål, gärna rostfritt eller trä. Glöm inte salt. Popcorn utan salt är som äppelpaj utan sprit – bra mycket sämre.
Fotnot: Den som undrar hur det börjar brinna – häll olja i kastrullen, dra på max, sätt på lock och glöm sedan bort vad du håller på med. Efter ett tag kommer du att känna hur det luktar bränt. Då går du ut i köket och ba: vad i helvete jag gör ju popcorn, och ser hur det väller ut rök från grytan. När du lyfter på locket kommer det in luft i dekokten kommer de att ge syre till det heta fettet och allt blir en stilig eldsvåda. Don’t try! Det är inte värt det. Jag har testat. Efter det fick jag måla om köket.
Jag satt på jobbet häromdagen och blev så där sugen som man blir framåt eftermiddagen. Jag gick till livsarn på hörnet, ni vet viken jag menar, precis som vanligt men i stället för att köpa den vidrigt äckliga ostfrallan i plast med någon form av josgrunka, köpte jag helt otippat en vidrigt äcklig ostfralla i plats med Cocio.
Jag hade extremt låga förväntningar. Cocio är trots allt en dansk variant av Pucko. En DANSK variant av PUCKO alltså.
Döm mig. Jag älskade den. Söt så in i helvete var den och först tänkte jag att ”fatta vad mycket skit de måste tryckt i den här för att få den så… söt” men sedan läste jag på etiketten.
Det här är värsta råkosten. Mjölk, kakao (klassad enligt uzi-modellen dessutom) och socker är allt den innehåller. Inte ett fucking e-nummer ens längst in i skafferiet.
Cocio. Dansk pucko. Vilket jävla skit. Bra skit.
CA
Ojojoj vad det var längesedan vi hördes den här vägen. Sista gången jag uppdaterade CAICS var i april. Jag var så förbannat less på all mat att jag inte ens iddes fotografera skiten.
Nu har matoset vänt.
Jag lagar visserligen mat på grund av samma tvång som tidigare men skillnaden är att jag just nu lagar förjävla god mat hela tiden. Trots att jag hatar det. I ett sådant läge kan jag inte lämna mina läsare i sticket.
Inspirationen från dagens rätt kommer från mina barns förskola. De började där den här veckan och hatar allt. Nej, inte allt men mycket. Särskilt störande finner de det faktum att det ska hållas samling men sång och skit inför både fruktstund och lunch. Det tar för lång tid! Fort ska det gå. Är man hungrig vill man äta och inte sjunga.
Eller hur!?
Jag skiter i sångstunder. Jag skriker NU ÄR DET MAAAAT och så sätter sig alla och spolar i sig bara. Det är så jag jobbar alltså. Om knattarna har magar som brinner av hunger brukar jag tjuvstarta med, voila, RÅKOST. Världens absolut tuffaste mat. Och snabbaste. Full av värsta dopaminer och skön kloroform.
När the youngsters är tillräckligt hungriga äter de även sådant. Vilket är perfekt också för att det är billig mat.
Så hör gör du:
Yxa upp ett vitkålshuvud. Strimla ena halvan med osthyvel. Lyxa på lite olja och vinäger och salt.
Riv ner en morot i beståndsdelar.
Skär tomaten. Eller skit i det.
Skär gurkan. Gurkan är viktig eftersom den är grön. Det går lika bra med paprika eller rå brysselkål men vem fan äter det?
Okej?
Servera och ta skydd.
Kolla vad snyggt jag gjorde med det här superfärska typ tvådelade serveringsfatet.
Observera också vikten av gurkan. Bilden utan gurka: obalans.
Bilden med gurka: balans.
Så lätt kan det vara.
Äntligen! Dagens artikel i SVD är tamejfan det bästa jag läst på länge. Jag har länge sagt att den här jävla fiberhysterin är sjuk. Hur fan kan en medelsvensson lida brist på fibrer om hen ens försöker? Då ska man konsekvent undvika alla grönsaker, all frukt och allt bröd som inte formfranska typ. Då kan väl extra fibrer vara bra. Annars är det skit. I synnerhet som veggo.
Jag var vegan i många år. Det var bra på många sätt men just magen blev knäckt. Eller inte knäckt, men hårt åtgången. Jag bajsade i snitt fyra gånger per dag. Jo, det är sant.
Jag minns att jag hälsade på min bror i Kina under de sista åren som strikt vegetarian. Jag åt vitt ris, grönsaker i olja, ångkokta vita brödbullar, yoghurt och omelett, vitt ris, vitt ris mer vitt ris och nudlar. En i jämförelse med baljväxt- och fullkornsbaserad kost mycket fiberfattig kost.
Min mage har aldrig mått så bra som då. Inget knip, inga överdrivna väderyttringar och ett lugn av sällan upplevt slag.
Av detta lär vi oss: fiberhetsen är en hoax!
CARL ANDREAS IS COOKING SOMETHING 
Senaste kommentarerna